Jag blev introducerad till yoga när jag studerade till dansare och sedan dess har den varit en del av mitt liv, men det var inte förrän jag började med Ashtanga yoga som jag fick uppleva yogans verkliga effekter på sinne och kropp.

Då befann jag mig i vad som kändes som en cirkus, livet tog mig hit och dit och upp och ner. Jag hade i hela mitt liv kämpat för att nå min dröm, för att arbeta som dansare, men när jag väl kom dit och gjorde det så kändes det tomt, skavigt och mestadels ångestfyllt. Många dagar ville jag inte ens ta mig ur sängen och sättet jag behandlade och såg på mig själv var otroligt destruktivt. Jag hade nått det jag alltid strävat efter men väl framme kände jag mig mest som en blöt trasa, urlakad. Hade det verkligen varit en strävan efter en dröm eller kanske en flykt från något annat? Hade jag sprungit mot mitt mål eller hade jag sprungit från mitt förflutna? Jag visste att jag älskade dansen, men hade den blivit något att fokusera på och prestera i för att slippa känna? Frågorna var många och den värld jag visste om vändes upp och ner, in kom Ashtanga yoga. 

För mig är yogan ett sätt att lära känna mig själv och min omvärld samt att läka inifrån och ut. När jag började utöva Ashtanga yoga var det som om jag fick djupdyka, möta, acceptera och ta hand om mig själv på riktigt för första gången i mitt liv. Jag fick lära mig (och lär mig) att vara sann och snäll mot mig själv. Yogan fann mig när jag behövde den som mest och har sedan dess blivit ett sätt att leva, ta in omvärlden och mig själv.

Jag älskar att få dela med mig av denna praktik och se andra upptäcka dess underbara värld. Att se andra människor hitta sin väg till lycka, välbefinnande och lugn genom yoga är fantastiskt, och att få vara en del av det skänker enorm tacksamhet.